Jag håller på att skola in vår 1,5-åring på förskola. Det var meningen att min sambo skulle ta det, men han blev sjuk. Jag är lite glad för det, för då kan jag skriva om att amma på inskolningen.
Det är en kort inskolning, där föräldern är med tre dagar, lämnar ca en och en halv timme den fjärde dagen och fem timmar den femte dagen.
Exakt hur man ska begära föräldraledighet hos Försäkringskassan lämnar jag därhän... (Man får ha föräldraledigt för att vara med sitt barn enstaka dag på förskolan, men man får inte ha barnet på förskolan och samtidigt ta föräldraledigt. Slutsats: FK vet inte vad som egentligen gäller själva.)
Det har varit en lätt inskolning för oss hittills. Mitt barn är (såvitt jag kan bedöma) väl anknutet och har ägnat dagarna på förskolan åt att leka och röja runt av hjärtans lust. Då och då har hon kommit till mig för att tanka närhet, få en kram och kanske en slurk bröstmjölk.
I inskolningspappren vi har fått står det att föräldrarna ska vara "nära barnen, aktiva, positiva och delaktiga i det barnen gör".
Så, vad gör jag om jag är hemma med min dotter en dag? Jo, vi läser böcker, jag spanar när hon kör race med dockvagnen, vi bygger duplo, kör med bilar, ritar, hon "hjälper" mig att diska, vi är ute och leker. Och ammar. I stort sett ammar vi fritt när jag är hemma, för det passar oss. För vissa värden av fritt. Det går ju att säga "vänta lite, jag ska bara hämta min bok" nu när hon är lite äldre och förstår. Men hon väntar inte hur länge som helst.
Vad har vi gjort på förskolan då? Utforskat förskolans leksaker, klättrat på förskolans fönsterbrädor (hon älskar att klättra), läst böcker, kört med bilar, ritat. Och ammat.
Personalen har inte sagt ett pip om att jag ammar. Inte när hon ammade så mycket strax före lunchen att hon inte ville ha någon lunch. Inte när jag ammat för att söva henne vid vilan (vilket inte funkade eftersom hon är van att somna senare). Inte när vi dissade eftermiddagsmellis och ammade istället.
Däremot är det en annan förälder som håller på att skola in sitt barn och hen undrade om jag tänkte komma och amma en gång i timmen även nästa vecka. Jag var tvungen att förklara att jag jobbat heltid i sju månader redan och att mitt barn klarar sig alldeles utmärkt utan amning under en normal arbetsdag (eller längre). Men det skulle bli ganska konstigt om vi kom till ett nytt ställe och jag helt plötsligt nekade henne amning när hon är van att få det nästan när som helst. Eller bara helt plötsligt börja neka när jag inte har gjort det förut. Amningen är en positiv upplevelse för oss. Att inte amma på inskolningen skulle litegrann vara som att säga att förskolan är ett dåligt ställe. Och det vill jag inte. Jag vill att mitt barn ska trivas på förskolan så att vi som föräldrar kan gå till jobbet med gott samvete.
Tuesday, January 20, 2015
Wednesday, January 14, 2015
Ny blogg om amning och sjalbärande
En vän till mig har börjat blogga om två saker som ligger mig varmt om hjärtat: amning och att bära sina barn i bärsjal. Är du det minsta nyfiken, så ta en titt här, på http://www.babybaby.se/sv/!
Saturday, January 10, 2015
Boklogg: Här är jag! Vem är du? - Jesper Juul
Titel: Här är jag! Vem är du?: Om närvaro, respekt och gränser mellan vuxna och barn.
Författare: Jesper Juul
Originaltitel: Her er jeg! Hvem er du?
Översättare: Cecilia Wändell
ISBN: 978-91-7424-131-0
Vi har flera Jesper Juul-böcker i bokhyllan, men den här, som jag lånade på biblioteket, är den första jag tagit mig för att läsa. Annars heter det ju gärna att Jesper Juul är en av Nära Föräldraskaps-föräldrarnas favoriter. Men jag hinner ju inte läsa allt!
I den här boken pratar Juul om tre föräldraskapsmodeller:
Den patriarkaliska familjen, där man som vuxen utgår från sig själv och att man själv alltid vet vad som är bäst för familjen. Föräldrarnas behov och prioriteringar råder. Traditionell familj, som var vanlig även här för inte så länge sedan och inte verkar utdöd på något sätt.
Den demokratiska familjen, där barnet får komma till tals och ge sin syn på vad det behöver. Det låter ju mysigt, men Juul menar att denna modell oftast leder i fördärvet då barnet får styra för mycket och föräldrarna hamnar mer i en serviceroll än något annat. Motdraget, antitesen till den patriarkaliska familjen
Den jämlika familjen, där man betraktar allas behov som likvärdiga och där man också försöker tillgodose alls behov på ett likvärdigt sätt.
Han pratar också om att man som förälder ska vara sig själv, visa sina gränser och låta barnet visa och utforska sina (och att man ska respektera dem så långt som möjligt). Att det kan vara lönsamt för relationen i familjen att bara ge barnet lite tid att vilja göra det där som hen inte vill göra. Att det inte alltid är möjligt att låta barnet få som det vill, men man kan alltid lyssna på barnet och visa att dess åsikt har betydelse. Att man aldrig ska lägga över ansvaret på barnet; det måste alltid vara den vuxne som ser till att ta ansvar över olika beslut. Man kan inte låta barn välja vad de vill, det har de inte kapacitet till.
I korthet: även barn är människor och behöver behandlas med respekt.
Jag fick lite ny input och lite nytt att tänka på, så för mig var den här boken läsvärd. Och kort. Jag gillar korta böcker.
Författare: Jesper Juul
Originaltitel: Her er jeg! Hvem er du?
Översättare: Cecilia Wändell
ISBN: 978-91-7424-131-0
Vi har flera Jesper Juul-böcker i bokhyllan, men den här, som jag lånade på biblioteket, är den första jag tagit mig för att läsa. Annars heter det ju gärna att Jesper Juul är en av Nära Föräldraskaps-föräldrarnas favoriter. Men jag hinner ju inte läsa allt!
I den här boken pratar Juul om tre föräldraskapsmodeller:
Den patriarkaliska familjen, där man som vuxen utgår från sig själv och att man själv alltid vet vad som är bäst för familjen. Föräldrarnas behov och prioriteringar råder. Traditionell familj, som var vanlig även här för inte så länge sedan och inte verkar utdöd på något sätt.
Den demokratiska familjen, där barnet får komma till tals och ge sin syn på vad det behöver. Det låter ju mysigt, men Juul menar att denna modell oftast leder i fördärvet då barnet får styra för mycket och föräldrarna hamnar mer i en serviceroll än något annat. Motdraget, antitesen till den patriarkaliska familjen
Den jämlika familjen, där man betraktar allas behov som likvärdiga och där man också försöker tillgodose alls behov på ett likvärdigt sätt.
Han pratar också om att man som förälder ska vara sig själv, visa sina gränser och låta barnet visa och utforska sina (och att man ska respektera dem så långt som möjligt). Att det kan vara lönsamt för relationen i familjen att bara ge barnet lite tid att vilja göra det där som hen inte vill göra. Att det inte alltid är möjligt att låta barnet få som det vill, men man kan alltid lyssna på barnet och visa att dess åsikt har betydelse. Att man aldrig ska lägga över ansvaret på barnet; det måste alltid vara den vuxne som ser till att ta ansvar över olika beslut. Man kan inte låta barn välja vad de vill, det har de inte kapacitet till.
I korthet: även barn är människor och behöver behandlas med respekt.
Jag fick lite ny input och lite nytt att tänka på, så för mig var den här boken läsvärd. Och kort. Jag gillar korta böcker.
Thursday, January 08, 2015
Boklogg: The girl who loved Tom Gordon - Stephen King
Jag har läst ut årets första bok! Det blev "The girl who loved Tom Gordon" av Stephen King. Jag trodde inte att jag gillade Stephen Kings skräckisar, men den här var en trevlig bekantskap. Tack Ylva för tipset!
Titel: The girl who loved Tom Gordon
Författare: Stephen King
Uppläsare: Anne Heche
ISBN: 978-0-7435-7818-9
Mitt jobb är såpass hjärndött att jag en stor del av dagen kan lyssna på ljudböcker (eller musik, eller whatever). Min chef är inte odelat förtjust i detta, men jag använder ungefär samma hjärnkapacitet till detta som att lyssna på radio och P4 Radio Stockholm skvalar i lokalerna hela dagarna och hur låter man bli att lyssna på vad som sägs där och vad är skillnaden? Men eftersom en del av hjärnkapaciteten ändå går åt till jobbet, så har jag upptäckt att romaner är lättare att lyssna på än noveller eller poddar eller andra koncentrerade kortformat. Jag har en arbetskamrat som försökte lyssna på Filosofiska rummet och sa att det inte gick så bra, för hon tappade koncentrationen hela tiden.
I alla fall. The girl who loved Tom Gordon handlar om Trisha som åker på utflykt till en vandringsled med sin mamma och sin bror. Mamman och brodern grälar hela tiden och Trisha är lite kissnödig men behöver mest en paus från grälandet och stannar till, kliver av leden och ut i skogen för att kissa. När hon är klar tänker hon sig en genväg tillbaka till leden, men går vilse.
Hon går riktigt vilse och får övernatta i skogen, inte en natt utan flera. Hon blir hungrig, törstig, biten av getingar, sjuk. Hon tröstar sig med sin walkman genom att lyssna på radiosändningarna från basebollmatcherna med favoritlaget Red Sox och favoritspelaren Tom Gordon på kvällarna så länge batteriet räcker. Hon börjar hallucinera och ser Tom Gordon och pratar med honom och känner sig förföljd av ett monster.
Kapitlen kallas "innings", precis som i baseball, och jag fick googla för att se hur många innings en baseballmatch egentligen innehåller för att veta hur nära slutet jag var. Min okunskap om baseball gjorde säkert att jag missade någon referens här och var, men boken som helhet var njutbar ändå.
Titel: The girl who loved Tom Gordon
Författare: Stephen King
Uppläsare: Anne Heche
ISBN: 978-0-7435-7818-9
Mitt jobb är såpass hjärndött att jag en stor del av dagen kan lyssna på ljudböcker (eller musik, eller whatever). Min chef är inte odelat förtjust i detta, men jag använder ungefär samma hjärnkapacitet till detta som att lyssna på radio och P4 Radio Stockholm skvalar i lokalerna hela dagarna och hur låter man bli att lyssna på vad som sägs där och vad är skillnaden? Men eftersom en del av hjärnkapaciteten ändå går åt till jobbet, så har jag upptäckt att romaner är lättare att lyssna på än noveller eller poddar eller andra koncentrerade kortformat. Jag har en arbetskamrat som försökte lyssna på Filosofiska rummet och sa att det inte gick så bra, för hon tappade koncentrationen hela tiden.
I alla fall. The girl who loved Tom Gordon handlar om Trisha som åker på utflykt till en vandringsled med sin mamma och sin bror. Mamman och brodern grälar hela tiden och Trisha är lite kissnödig men behöver mest en paus från grälandet och stannar till, kliver av leden och ut i skogen för att kissa. När hon är klar tänker hon sig en genväg tillbaka till leden, men går vilse.
Hon går riktigt vilse och får övernatta i skogen, inte en natt utan flera. Hon blir hungrig, törstig, biten av getingar, sjuk. Hon tröstar sig med sin walkman genom att lyssna på radiosändningarna från basebollmatcherna med favoritlaget Red Sox och favoritspelaren Tom Gordon på kvällarna så länge batteriet räcker. Hon börjar hallucinera och ser Tom Gordon och pratar med honom och känner sig förföljd av ett monster.
Kapitlen kallas "innings", precis som i baseball, och jag fick googla för att se hur många innings en baseballmatch egentligen innehåller för att veta hur nära slutet jag var. Min okunskap om baseball gjorde säkert att jag missade någon referens här och var, men boken som helhet var njutbar ändå.
Subscribe to:
Posts (Atom)