Boken om allting - Guus Kuijer

Titel: Boken om allting
Upphov: Guus Kuijer
Översättning: Boerje Bohlin
Originaltitel: Het boek van alle dingen
ISBN: 978-91-7299-343-3

Detta är min andra bekantskap med Guus Kuijer, årets ALMA-pristagare, och det här mötet föll bättre ut än det första. Det här är en allvarlig bok. Den handlar om religion, om en dysfunktionell familj och om mod och rädsla.

Bokens huvudperson är nioårige Thomas. En dag blir barnen på gatan jagade av en hund. Thomas hinner inte undan utan gömmer sig bakom tant Van Amersfoort, som alla vet är en häxa. Sedan hjälper han henne att bära hem hennes väska. Hon bjuder på blodapelsinläsk och lånar honom en bok. Thomas pappa blir inte alls glad över att Thomas fått "Emil och detektiverna", för både Erich Kästner och fru Van Amersfoort är visst kommunister som kommer att stå och jubla på gatorna när ryssarna kommer för att ta de kristna. Herr Klopper, Thomas pappa, styr sin familj enligt devisen att mannen är familjens överhuvud och har till uppgift att vägleda hustru och barn med en fast hand. "Och om dom inte vill lyssna på honom, har han inte något annat val än att..." (s. 64)

Thomas fortsätter att hälsa på tant Van Amersfoort och får låna fler böcker. Han får också nya idéer och långsamt förändras hans värld.

Jag tycker om den här boken. Den flätar in symbolik och referenser i berättelsen, och den handlar om allvarliga saker. Och slutet är inte sötsliskigt utan liksom vettigt.

Den lilla mullvaden och mamman

Titel: Den lilla mullvaden och mamman
Upphov: Zdenek Miler (bild), Hana Doskocilová (text)
Översättning: Solveig Hiestand
Originaltitel: Krtek a maminka
ISBN: 978-91-978128-3-2
Med ursäkt för att jag inte orkar leta reda på rätt fnurpar till vissa av bokstäverna i upphovspersonernas namn.

Jag såg någon hylla en annan bok om den lilla mullvaden, men mitt bibliotek hade inte köpt in den (än), så jag lånade den här så länge. Stackars jag! Vilket dravel!

Hararna uppvaktar varandra, på ett mycket fånigt sätt. Den ena låtsas vara ointresserad, den andra får jaga. Den ointresserade visar intresse men tvärvänder när den andra kommer nära, vilket såklart gör den andra ledsen. Vad är det för mening med att visa upp ett sådant destruktivt uppvaktningsbeteende för de små barn den här boken vänder sig till? För sjutton, antingen är man intresserad och då visar och säger man det, eller också låter man bli. Den här jäkla "leken" blir jag aldrig klok på och kommer aldrig att tycka om. Inte när inte båda är med på det, och någon blir ledsen av det.

Nå, nästa steg. Tjejharen blir gravid och ska få barn. Killharen är nervös och fånar sig. Och går och köper NAPPFLASKOR. Till harungar???? Jag baxnar. Harungar (och människobarn) mår bäst om de får dia från mammans bröst. Och barnvagn, till ungar som tillochmed i boken (fastän det är förmänskligade djur) kan vara med i dansen på sin egen dopfest som verkar äga rum samma dag de föds. Dessutom köper han en massa onödiga leksaker. Varför kan de inte shoppa ihop, undrar jag också? Varför är det killharen som ska fixa allt runtomkring? Ett litet plus i kanten för att förlossningen är med på bild, om än i gulleplutt-format.

Nä, det här är en j-a skitbok, som sprider dumma, förlegade, stereotypiska värderingar om kvinnor och män, och om vad bebisar behöver.

För alltid vi två - så det så - Guus Kuijer

Titel: För alltid vi två - så det så
Upphov: Guus Kuijer (text), Alice Hoogstad (bild)
Översättning: Boerje Bohlin
Originaltitel: Voor altijd samen, amen
ISBN: 91-7299-090-2

Polleke är 11 och har en massa problem. Hon får inte längre vara tillsammans med Mimon för hans föräldrar (han är marockan och ska gifta sig med en marockansk flicka), hennes pappa är knarkare, hennes mamma är kär i magistern.

Jag är inte säker på vad det är som skevar, men jag blev inte speciellt imponerad av den här boken. Kanske är det jag som inte förstår hur 11-åringar funkar, kanske är det översättningen, kanske är det Kuijers sätt att skriva. Jag ska ge honom en chans till, för jag har lånat en bok till av honom på biblioteket.